I slutet av januari och början av februari gjorde 4-all gänget en studieresa till Bologna i Italien. Det var mycket intressant att få vara i Bologna och höra att de brottas med samma problem som vi och att de tycker att Sverige är himmelriket och Italien helvetet. Trots detta finns det många likheter såsom att Italien precis som Sverige lider av en åldrande befolkning och behöver tillskott för att klara av framtidens försörjning. Många som kommer till Italien kommer från Östeuropa. Man har bara 4 flyktingförläggningar i hela Italien men dessa är bemmande med personal som finns till hands för de som bor där och har ungefär en lotsfunktion. 1 av 4 som kommer till Italien får stanna men man får inte ett Italienskt medborgarskap per automatik utan måste klara ett svårt språktest. Inofficiellt blir man inte Italienare om man inte är minst tredje generationen.
Till skillnad från Sverige kan man få jobb även om man inte kan tala italienska. Företaget Manutencoop är ett kooperativt städföretag som har 18000 anställda i Italien varav 2000 utlandsfödda. De allra flesta av dem finns i Bologna området. Då man börjar på företaget får man en mentor som talar samma språk som man själv och som lär ut yrket. Varje år delar man ut 300 stipendier à 400 Euro till de utlandsfödda barn för att uppmuntra till fortsatta studier och utbildning.
I Bologna finns det ca 12% invandrare och det är den största delen i Italien pga av att detta område är det rikaste i Italien och det är här det finns jobb. Man har liknande motsvarighet till SFI och ett annorlunda inslag är att man tar hjälp av ITC Tetatro en gång i veckan för att lära sig italienska. De jobbar sedan fram en föreställning som de tränar till under ett läsår. ITC Teatro samarbetar även med faktulteten för lärarutbildning på Universistetet där de med hjälp av teater visar de blivande lärarna hur de kan bemöta de flyktingar som kommer dit. Det finns en 1-årg utbildning där som handlar om teater och integration som man kan gå efter avslutad lärarutbildning.
Biblioteket Salaborsa i Bologna gjorde en undersökning bland utlandsfödda vilka som kom och besökte dem. Det visade sig att de var dem som hade bott flera år i Italien och var högutbildade. Bland dem har man nu ett projekt där de är ambassdörer och ska locka fler människor som är utlandsfödda till biblioteket.
I San Lazzaro som är en förort till Bologna har man på biblioteket ett projekt där man samarbetar med skolan och där man via barnen ser till att de är dem som lockar med sig sina föräldrar till biblioteket. Man ordnar språkkurser och förberedande kurser om medborgarkunskap. De tar in författare från andra länder som läser på sina modersmål.
I San Lazzaro finns ITC Teatro som arbetar mycket med immigranter och som bl.a. har en teatergrupp med 50 medlemmar, hälften italienare och hälften invandrare. Man hade först renodlade grupper med bara invandrare men såg att resultatet blev mycket bättre då man hade mixade grupper. Man har 30000 besökare varje år till teatern (i San lazzaro har man 30000 invånare) och det kommer från hela kommunen Bologna. San Lazzaro bekostar deras två lokaler och för att finansiera sin verksamhet är man beroende av olika projektbidrag.
I Bologna finns det ett kulurcentrum, Zonarelli som är ett slags föreningarnas hus som kommunen bekostar. Där samlas ca 130 föreningar och det uppstår naturliga sammarbeten då man vistas i samma lokaler. Man anorndar språkkurser, hantverk, data, sång, dans m.m. det motsvarar vår folkbildning och studiecirkelverksamhet.
Vi har på många sätt ett bättre sätt att ta hand om våra flyktingar än Italien och vi tar emot fler än vad de gör. Men det vi tog med oss är att det behövs människor på plats bland flyktingboenden för att folk som bor där inte ska må så dåligt. Bologna präglas också av att man tar tag i saken i egna händer när det inte är staten som styr. Teater är ett bra pedagogiskt verktyg för att belysa olika problem i landet och hur det är att komma som flykting då kan man gömma sig bakom en mask men ändå få fram det som man har varit med om.
Ibland behöver man komma bort för att se att det man har är riktigt bra men det finns alltid sätt att göra det bättre på.
